Feed on
Posts
Comments

shaking baby

Skakade barn

Varje år händer det som inte får hända. Spädbarn misshandlas så svårt av sina föräldrar att barnen dör eller får svåra bestående skador som ger men för livet.

,Bilden föreställer ett barn som blir skakad Illustration: Svenska Grafikbyrån

Livet med barn är inte enkelt alla gånger, det vet varje förälder. Trötthet kombinerat med barn som inte låter sig tröstas kan leda till frustration. Men därifrån är steget långt till att alla spärrar släpper och en förälder skakar sitt barn så allvarligt att det får bestående hjärnskador eller dör. Ändå händer det. Förmodligen oftare än vad vi tror.

Vanlig dödsorsak

Skakade barn, eller Shaken baby syndrome, är efter plötslig spädbarnsdöd den vanligaste dödsorsaken bland bebisar som är upp till sex månader gamla. Barn i alla samhällsklasser och från alla kulturer utsätts för denna form av misshandel.

Detta innebär Shaken baby syndrome

Barnen som misshandlas är alltid små. Det kan handla om barn upp till ett år, även om det är vanligare att barnet är under sex månader.

Begreppet skakade barn, eller Shaken baby syndrome, innebär att barnets huvud skakas på ett så kraftigt sätt att hjärnan skadas. Skadorna kan vara av olika omfattning men är ofta alllvarliga. Barnets huvud kan också dunkas mot ett hårt underlag, till exempel skötbordet, på ett sätt som gör att huvudet skadas.

Detta händer med barnet

Huvudet på ett litet barn är väldigt stort i förhållande till kroppen. Det utgör ungefär en tredjedel av kroppen. Nackmusklerna är inte heller färdigutvecklade. Detta gör att barnet inte kan hålla emot alls om det skakas kraftigt.

Barnets hjärna är mjuk och geléliknande. Vid kraftiga skakningar slungas hjärnan mot det hårda skallbenet med våldsam kraft. De små blodkärl som går mellan hjärnan och hinnorna som finns runt hjärnan slits av och barnet får en hjärnblödning. Med hjälp av datortomografiröntgen går det att upptäcka hjärnblödningen.

Dödliga skador

Barnet kan också få kvävningsskador och dödsfall förekommer. Om barnet skakas kraftigt samtidigt som den vuxnes händer håller hårt om barnets bröstkorg trycks lungorna ihop och barnet kan inte andas.

Hjärnan svullnar

Både skakningarna och kvävningstillståndet gör att hjärnan svullnar. Det finns en risk att hjärnvävnad dör när det uppstår syrebrist. Hjärnvävnaden återbildas sedan som vätska så man kan säga att hjärnan ”smälter”.

I värsta fall kan våldsamma skakningar leda till att barnet dör. De barn som överlever riskerar att få svåra skador eftersom hjärnans förmåga minskar avsevärt när bara enstaka stråk av hjärnvävnad finns kvar. Barnen kan få motoriska handikapp, bli utvecklingsstörda, få krampsjukdomar som epilepsi, bli blinda eller få beteendestörningar.

Därför gör föräldrar sitt barn illa

Det är ytterst sällan som en förälder beter sig på detta sätt av ondska. Oftast handlar det om känslor av frustration och maktlöshet, ofta i kombination med trötthet. Du tycker att du gjort allt som står i din makt för att få barnet att sluta gråta och ändå fortsätter det. Andra utlösande faktorer kan vara problem vid matning.

Impulskontrollen försvinner

En frustrerad förälder är givetvis inte automatiskt farlig för sitt barn. Vi har olika stark förmåga att kontrollera våra impulser. Det är först när maktlösheten och frustrationen blir för stor, och när man helt enkelt inte vet vad man ska ta sig till, som kontrollen över impulserna kan brista.

Svårt att upptäcka

Eftersom det i mer än hälften av fallen saknas synliga tecken som blåmärken och brutna leder på barnen är det svårt att upptäcka misshandeln. Det finns heller ingen enskild skada som endast förekommer vid barnmisshandel av det här slaget. Därför bör sjukvårdspersonalen ha kunskaper om barnmisshandel samt erfarenhet av vanliga olycksfall och vardagliga symtom hos små barn om de ska kunna göra ett rättvis bedömning.

Kramper eller andningsproblem

Att små barn får kramper är inte ovanligt. Det kan röra sig om feberkramper eller så kallade affektkramper som kan utlösas när barnet blir argt. Dessa är ofarliga. Andra kramper kan uppkomma när barnet blivit kraftigt skakat. Andra symtom kan vara att barnet har svårt att andas, är vid sänkt medvetande eller är medvetslöst. Det kan också vara slött, kräkas utan synbar anledning och ha svårt att suga eller svälja.

Ögonundersökning och hjärnröntgen

När det gäller skakade barn är ögonundersökning och hjärnröntgen de enda möjligheter läkarna har att visa att barnet blivit fysiskt misshandlat.

Märkliga förklaringar

Vad som kan vara varningssignaler är att föräldrarna ger märkliga förklaringar till det som hänt. De ändrar versionen eller påstår att inget särskilt hänt. Föräldrarna söker sig sent till vården och säger då att skadan uppstod flera dagar tidigare. Det är inte ovanligt att föräldrarna skyller på ett syskon eller säger att bebisen av egen kraft ramlat ned från skötbordet eller sängen. I vanliga fall gör föräldrarna allt för att hjälpa läkarna att ställa rätt diagnos, vid misshandel gör de allt för att dölja det som hänt. Föräldrarna kan också ha sökt sig till barnmottagningar eller barnakuten för enklare skador vid ett flertal tillfällen, något som kan tolkas som ett rop på hjälp.

Dödsångest –

Att jobba med dementa ger en mer verklig bild av livet. Livet ä skört – livet är bräckligt… och dom som säger att det baar är ett lån vet nog vad dom talar om. . .

Livet ÄR väl ett lån? Man har ett antal timmar och dagar som man ska leva och sen är det slut… nästan som att leasa en bil eller en stuga i fjällen. Det här är min tid – om sen vet jag intet!

Eller?

Ibland tänker jag att troende människor på något vis har en mera lugn inställning till döden. Dom ska ju få träffa sin gud eller vandra sida vid sida med dom som dom älskat men förlorat

själv vet jag varken ut eller in. Jag vill tro att det finns något efter döden men jag har inga bevis.

jag vill att det ska finnas bevis för det för annars kan jag inte tro på det – jag måste liksom ha något fysisk.

Ändå tänker jag att om jag bara tror så blir det säkert bra – jag menar vad har man att förlora?  Om jag tror på ett himmelrike efter döden så kan jag vara glad och lycklig under mitt liv och slippa dödsångets och liknande…sen om det nu visar sej att jag hade fel ( att det bara blir svart) ja då har jag ju iallafall inte gått miste om något. Jag har levt ett bra liv och sen blir det svart… men som det är nu för mej går jag runt och grubblar och funderar och ena dagen känns det bra … nästan så jag längtar medan nästa har jag skräck.

Varför är det så svårt att tro på något som man inte kan se, eller som forskarna säger att ”jo det finns grundliga undersökningar om detta och det stämmer…statistik visar på…”

Varför måste det vara så komplicerat – varför kan jag inte bara bestämma mej och sen är jag religsös eller något forever liksom.

Suck. Har ni bevis på ett liv efter det här? Har ni isåfall kanske varit där? Tror ni?

Ibland känner jag mej så liten.

Rädd och ensam.

Livet utanför –för stort och världen runtom allt för kusligt.

Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och somna om.

Ibland verkar alla andra så förståndiga och vuxna. I situationer
där jag får hjärtklappning och frågar mej själv om jag alls kommer överleva
– fnittrar människor. För mej kan dessa stunder te sej alltför skrämmande

Då verkar verkligheten så märklig att jag blir mörkrädd… Inget
ljus kan råda bot på själsliga kval. Ingen medicin kan läka sorgen efter någon
man förlorat, eller aldrig haft.

Ibland känner jag min gamla vän `panikångesten´ i mitt bröst –
då vill jag bara rusa hem och gömma mej.

Ibland känns alla samtalsämnen så svårbegripliga för mej.

ibland vill jag utbilda mej. Verka duktig och lärd.

Ibland känns rollen `människa´ mej så fel – jag skulle varit
nåt annat ETT annat: När jag ler smärtar det när jag försöker se intresserad ut
får jag muskelvärk i käkarna och när jag nickar förstående för det har jag sett
andra göra – rycker jag som om jag hade eleptiska anfall.

Ibland klär mej inte den ”normala – Svenssons”
kostymen.  Den sitter för hårt – den är
för snävt skuren eller skorna för stora.

Ibland rotar jag runt i mitt eget bröst efter saker som
berör men upptäcker att jag är så kall där inne att jag får frusna fingrar och
frost i mustaschen.

Ibland känns jag så tomt.

Ibland känns det som att jag bär runt på ett organiskt
inferno.

Ibland bränns jag. Ibland bits jag. Ibland vill jag bara
gråta och skrika och bete mej som en trotsig fyraåring – när denne inte får
igenom sin vilja.

Ibland vill jag gnägga. Ja, jag vill stå på balustraden med
en strumpa på huvudet och gnägga och skratta och flaxa med armarna!

Ibland vill jag ha sinnesro.

Ibland bara lugnt.

Ibland vill jag vakna om mornarna av att en samstämt kör
sjunger sommarpsalmer för mej ” En vänlig grönskas rika dräkt, har smyckat dal
och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar.

Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna
sommartiden”.

Ibland vill jag flippa ur och springa naken på Hudiksvalls
gator och skrika att jag har en bomb instoppad i naveln ” SÅ KOM O TA MEJ DÅ
FÖRIHELVETE!”

Ibland vill jag vara liten.

Ibland vill jag vara stor.

Och ibland slåss de här olika viljorna inom mej så jag
verkar schizofren.

Ser ni mej stå och rycka i något hörn, eller slå mej själv
med näven i tinningen samtidigt som jag upprepar aritmetikens fundamentalsats så vet varför.

Ibland vill jag vara smal.

Ibland inbillar jag mej att svaren på alla mina frågor är en
manisk viktnedgång.

Ibland avundas jag anorektikerna disciplin och stora
knäskålar.

Ibland känner jag gråten i halsen och sväljer och sväljer
för att hålla den borta men lika ofta låter jag tårarna spruta och då ligger
jag i fosterställning på soffan men hunden nära mej och hulkar och ylar och
gråter till grannarna ringer störningsjouren.

Ibland vill jag inte växa upp utan stanna i barnets sinne.

Ibland känner jag mej fel. Som om världen vore en plats inte
beskaffad för mej.

- Ibland funderar jag på om jag kan vara en ailiens.

eller ett troll jag har ju obevekligen rätt storlek på näsan….

Ibland är jag så rädd att tappa kontrollen över mej själv
att jag inte vågar mej ut på flera dagar. Då tänker jag att jag nog tillhör den
kategorin människor som saknar spärren för vad som är rätt och fel och att jag kommer
bli nästa serieskytt, mordbrännare eller läkare.

Jag vill inte bli läkare.

Ibland vill jag dö.

Ibland vill jag helt enkelt inte leva – när jag ser våldet
människan skapar och alla grymheter vi är upphov till.

Då vill jag ta en överdos läkemedel och somna in.

Ibland vill jag aldrig mera vakna.

Ibland vågar jag inte somna för jag är rädd att jag aldrig
mer ska vakna.

Ibland har jag hicka i flera dagar.

Ibland har jag en liten mening som går på repeat inne i min
skalle – nästan som ett mantra Tiddelipomm, Tiddelipomm, Tiddelipomm,

klingar det och allt
jag kan höra eller fokusera på är detta tiddelipomm

ibland känner jag men så ensam

ibland känner jag mej övergiven

och  ibland känner jag
mej så liten att till och med min egen skugga skrämmer

Då är jag Yttepytte.

Litet hus i skogen slut, bara ett yngel.

Rädd och ensam.

( Även för fosterbarn)

För några veckor sedan skrev jag en insändare som publicerades i hälsninglands tidningar: http://helahalsingland.se/insant/insandare/1.5844113-insandare-med-aga-far-fosterbarn-sin-rang-

En sarkastiskt ( men därtill inte osann eller felande) text om hur man kan uppfostra sitt fosterbarn – sarksatisk men med en grym sanning som liksom löper mellan orden - orden är inte tagna ur luften utan det ligger en tyngd och sanning bakom.

Den här texten väckte mycket känslor och jag har fått otroligt mycket mail och samtal ang detta. ”När Solweigh Berg läste insändaren om familjehem signerad Sofia Rapp Johansson rann tårarna. Sedan blev hon arg,” står det i gårdagens HT.

Igår kom så svaret från familjhemmen: http://helahalsingland.se/bollnas/bollnasc/1.5945744-karleken-ar-basta-lonen // Solweihg menar att ”kärleken är bästa lönen”…

Men om man tar barn av kärlek – varför ska man då ha lön? Varför räcker inte ett vanligt barnbidrag? ..Jag har en hund och honom älskar jag – han är inte mitt biologiska barn men jag älskar honom djupt och ärligt- jag har ingen lön för honom men håller av honom mycket …( man ska inte jämföra fosterbarn med hundar men nu gör jag det ändå förd et blir så tydligt…). Hans kärlek till mej är ”lön nog”. Varför kan då inte familjehemmen göra samma sak – o därmed slipper barnet känna att den är placerad hos just den här familjen för pengarnas skull… Barnet slipper ju tvivla på familjens kärlek!

Vidare säger Solweigh om mej att” jag tycker att hon ska polisanmäla det som hänt.” Och det är ju det jag gjort men kommer ingetstans – ingen vill ta mej på allvar – det finns inga bevis, säger polisen – eller som han oxå sa när jag lämnade in min anm’lan ” jaha, du var ett såndär bråkigt barn”… TACK , för den käftsmällen HERR KONSTAPEL! ….( som inte ens öppnat mina papper utan lade ner ärendet i brist på bevis, i brist på vittnen  och av brist på intresse)….. Jag kan aldrig och kommer aldrig få upprättelse jag är rättslös…. Så hennes nonchalanta utttalande om att jag borde polisanmäla sårade mej – hon och många andra familjehemsföräldrar tar oss inte på allvar. Och tuvärr speglar det här attityden för hela samhället.

 

O på tal om hundar – I sverige är det fler människor som ringer länstyrelsen då dom misstänker att ett djur far illa än vad det är människor som anmäler vanvård av barn. Och ska man se till hur många grannar, arbetskollegor eller skolor som anmäler vid misstänket att ett fosterbarn far illa ( det finns inte ens statistik för detta) så är antalel som faktikt gör det så slående litet att det knappast räknas. Jag hade turen att ha en lärare som larmade soc när jag for illa men socialen nonchalerade honom och sa att ”tonårongar gör si eller så” och så det där klassiska ” uppmärksamhet”….. Jag hade tur som överlevde.

Jag tycker det är fantastiskt att familjehemmen ”slår tillbaka” men bättre vore om vi alla jobbade åt samma håll och försökte få poltikerna intresserade av ”vanvårdsfrågan” så att vi kan få till en förädnring och ge dessa redan trasiga ungar en nystart i livet. Alla är värda trygghet och kärlek och skulle vi alla dra åt samma håll skulle vi redan vara en god bit på väg….

Istället för att förneka mej – bejaka mej. Hjälp mej i min kamp för de här barnen – hjälp mej skaka om kommunerna så vi får till rutiner och lagar som ger ett rättssäkert samhälle – för alla som finns i det.

du

jag

alla andra!

Tillsamman är vi starka!

 

 

HBTQ -fik i hudiksvall

Vill bara informera er om att den 13 juni öppnar vi ett HBTQ fik för alla som vill hänga lite. Bara vara och träffa nya människor.

Filmvisning, framträdanden, musik, atelje och utsällningar mm.

Platsen är på djupegatan 37 och tiden, ja vid 17 och framåt!

Hjälp gärna till att sprida detta….

för info eller frågor 0735-772254

info@sofiarappjohansson.se

 

konsten att vara nöjd

Jag vaknade till ett duggigt landskap men har en strålande sol inom mej som värmer skönt! Ibland slår det mej hur bra jag har det och hur tacksam jag är för att jag kan känna tacksamhet! Ja, jag vet att det låter som en smörig kliché men jag ÄR tacksam. Jag brukar sätta mej i min soffa och se mej omkring – på alla föremål, möbler ,gardiner tapeter, dammråttor och allt annat jag omger mej med och tänka att ” Allt det här är mitt. MITT! och jag har sannerligen förtjänat det” jag har jobbat för varenda liten sak och allt är jag så stolt över. .. Det finns egentligen ingenting mer som jag behöver. Hur många har förmånen att ha det så? Hur många kan gå upp på morgonen och sörpla i sej en kopp kaffe framför nyhetsmorgon i en soffa framför ett soffbord. Jag har en toalett, sovrum och kök….jag har till och med bil garage och uteplats – jag är jäkligt lyckligt lottad! Hur många kan stanna upp en sekund och tillåta sej en stunds iakttagelse på omgivningen – se sina vänner och sej själv och tänka att ” jag är där jag är – på precis rätt ställe just nu. Allt är som det ska vara och ingenting annat behöver jag”….. Många människor ( även jag ) stressar på i jakten efter mer och bättre så man tappar bort glädjen över det vi redan har. När en människa dör brukar folk samlas och sörja. Man gråter en stund och pratar minnen – men varför gör vi inte så medan vi ännu lever? Jag tränar på att stanna upp. Jag övar varje dag på min tacksamhet och kan känna att  innerst inne i mitt hjärta att jag oftast är nöjd. Det är så otroligt skönt! Det ger mej ett lugn och en tillit till att allt är som det ska – livet rullar på exakt som det ska om jag är i nuet! Idag ska jag stanna upp flera gånger. Jag ska påminna mej själv om vad jag har och försöka släppa tankar på det jag inte har…. Jag ska berätta för någon som står mej nära – hur tacksam jag är för det!

Lördag den 18:e maj är det inspelning för Setareh Perssons och Auto Images dokumentär om poeten och författaren Sofia Rapp Johansson i Stockholm. Sofia signerar sin senaste roman ”Kyss mig lycklig” kl 14-16 på Akademibokhandeln Hötorget när vi spelar in. Kom förbi, säg hej och få ditt exemplar signerat! https://www.facebook.com/events/422567901185489/

Aldrig förr har någon fått HELA insändarsidan…Så viktigt ämne!!
http://helahalsingland.se/insant/insandare/1.5844113-med-aga-far-fosterbarn-sin-rang-#.UYST6Vq3PY4.facebook

https://twitter.com/Rappskamp

Fosterhemsfolder

Ska du bli fosterhem – Då har vi några tips till dig!

Se på ditt fosterbarn som en ond avkomma. Du får under några som helst omständigheter inte fatta tycke för det ty i detta fall måste placering genast avbrytas.
Ett fosterbarn skall brytas ner med hårda smärtsamma metoder för att ej få utrymme till mognad, läkning eller bearbetning. Skulle detta ändå ske kommer resultatet bli en obehaglig individ som ställer krav och ifrågasätter. OBS! Detta är ingenting som socialtjänsten rekommenderar fosterhemmen att sträva efter då det skulle komma att kosta samhället pengar i form av psykologer och behandling!
Ett fosterbarn ljuger och manipulerar allt.
Ett fosterbarn vet inte skillnad på sanning eller saga och förvränger verkligheten så den skall passa honom eller henne.
Ett fosterbarn har alltid en baktanke med allt den säger eller gör.
Ett fosterbarn gör bara saker som den vinner på själv.
Ett fosterbarn får absolut inte älskas då detta genast kommer att utnyttjas av barnet till dess egen fördel.
Ett fosterbarn kommer att stjäla, missbruka och kosta samhället mycket pengar så se därför till att det redan från början av placeringen börjar betala tillbaka genom idogt arbete.
Ett fosterbarn är van att äta mat ur soporna och nöjer sig med mycket enkel mat. Gärna mögligt, utgången mat eller rester.
Ett fosterbarn letar konflikter – se därför till att det aldrig får möjlighet att träffa någon utanför fosterhemmet.
Ett fosterbarn har inga känslor och saknar därför förmåga att känna skam, skuld och empati.

Nedan följer 8 enkla punkter som du som fosterhem kan följa för att få ditt fosterbarn som du önskar:

1. Det absolut första du måste göra när du får hem ditt fosterbarn är att visa vem det är som är herre i huset. Visa ungen sin plats genom ett rejält kokt stryk redan första dagen.
Du kan med stor framgång slå på följande ställen: Njurar, mellangärde. Ansiktet/ huvud och hals. Slå rejält med hela handen. Ju ondare barnet får ju mindre risk för uppror.

2 Fosterbarnet kommer att fara med osanning i allt det säger så undvik situationer där barnet får utrymme till tal. Om barnet ändå börjar tala: ta då genast detta ur barnet genom slag och inlåsning. Om ej uppnådd effekt ernåtts så kan du med fördel hälla brännande vatten i barnets mun. Detta brukar få till följd stora blåsor och att även att den allra tjurskalligaste unge så småningom börjar tiga.

3 Se till att fosterbarnet vet sin rang genom kontinuerlig aga. Ett fosterbarn måste man slå ofta för att det ska förstå vad man menar.

4 Inlåsning i mörka och trånga utrymmen har visat sej ha god effekt på fosterbarn. Så detta straffmedel används till fördel. Glöm dock ej att barnet måste sitta minst 24 timmar för att garanterat uppnå önskad effekt!
Mat, vatten eller tillgång till toalettbesök är ej tillåtet under dessa sessioner.

5 Det är viktigt att fosterbarnet genast glömmer den biologiska familjen. Detta görs med följande metoder: Neka barnet fotografier, telefonsamtal och möten med ursprungsfamilj. Tala nedsättande om de biologiska föräldrarna. Varje gång ungen talar eller tänker på sin biologiska familj ska detta leda till hårdast möjliga straffpåföljd.
Det är också i detta skede viktigt att ungen tilltalar fosterföräldrarna som ”mor och far, ers höghet och drottningen” eller annat likvärdigt tilltalsnamn.

6 Fosterbarnet måste förstå att den är en belastning för samhället så att det därmed kan vara tacksamt och undergivet. Tala därför förnedrande till ungen och använd mycket våld i uppfostran. Att förnedra ett fosterbarn har visat sig vara en framgångsrik uppfostringsteknik.

7 Gör fosterbarnet förvirrat genom att dela ut uppgifter som skall utföras på ett bestämt sätt men som du sedan bestrider. Slå ungen mycket, så den förstår att den gjort fel.

8 Förneka fosterbarnets rätt till existens genom att aldrig låtsats som att det finns.
Obs! Glöm aldrig bort att straffa ditt fosterbarn. Ju mer slag ju lättare kommer du att få din unge som du vill ha det!

9 Glöm aldrig bort att fosterbarnet är en lägre klassens människa, likvärdig hunden. Detta måste ungen förstå. Tala därför ofta om för ditt fosterbarn vilken belastning han / hon är samt hur tacksamt det skall vara för att just Du öppnat ditt hem för denne.
Det är viktigt att fosterbarnet lär sig vara tacksamt och att arbeta flitigt.

Avslutningsvis vill vi bara upplysa dig om att fosterbarn inte har några rättigheter och som tack för att Du ställer upp och tar emot ett fosterbarn vill vi erbjuda Dig barnets sexuella tjänster. Ett fosterbarn har inget rättskydd så du kan med fördel bruka den för vilka ändamål du vill.

Lycka till!

//

Men som fosterbarn önskade jag mej:
när jag är olycklig vill jag ha en kram
när jag skrattar vill jag få vara glad
låt mej tillhöra, vill känna mej behövd och viktig
låt mej få dela ert liv och behandla mej på samma sätt som du behandlar dina barn
låt mej få vara ledsen och sörja min egna familj
hjälp mej bearbeta trauman och att läkas
jag vill gå i skola
jag vill ha fritidsaktiviteter
jag vill ha vänner och kamrater att umgås med
stötta mej i kontakten med mina biologiska föräldrar
låt mej tala
låt mej tänka
låt mej få delta i diskussioner och sammankomster – som om jag vore en del i familjen!

låt mej få växa, frodas och bli en stark, trygg människa
lär mej lösa konflikter och lär mig ta ansvar – genom att stötta och berömma

säg att du tycker om mej, om du gör det – för då kommer att ge dig, all min kärlek tillbaka
/ Sofia Rapp Johansson
0735-772254 / 070-6652111
www.sofiarappjohansson.se

http://www.skrivunder.com/stod_sofia_rapp_johanssons_kamp_mot_staten

 

Stöd Sofia Rapp Johanssons kamp mot staten

http://www.svt.se/ug/vanvardade-stammer-staten

 

Sofia Rapp Johansson,  var placerad på olika familjehem under större delen av 90-talet. Hon vanvådrades, misshandlades och våldtogs upprepade gånger medan socialtjänsten stod och såg på.

Men enligt den nya lag, som vanvårdsutredningen ledde fram till och som ger vanvårdade rätt till 250 000 kronor i skadestånd, kan hon inte få någon ersättning.

Lagen ger bara de som vanvårdades före 31 december 1980 rätt till ersättning. Enligt regeringen vill man på så sätt försäkra sig om att ingen får ut dubbla ersättningar. Om brottet inte är preskriberat kan den drabbade nämligen fortfarande få skadestånd från förövaren.

Men för Sofia  har preskriptionstiden gått ut och hon har alltså inte någon chans att få ersättning vare sig från staten eller förövaren. Nu har Sofia  stämt staten för att få igenom en lagändring som skall göra att det ekonomiska ansvaret ligger hos kommunerna när en placering går fel eller vid övergrepp och försummelse.

Sofia vill att vanvården i fosterhemmen ska upphöra och har anlitat en advokatfirma som precis lämnat in en stämning.

Stöd Sofia Rapp Johanssons kamp för att barn-rättsäkert samhälle.

Skriv ditt namn!

Om du vill hjälpa till genom ett ekonomiskt bidrag som oavkortat går till advokatkostnader så finns ett BG konto för detta: 628-0291 och kom ihåg att skriv ”advokat” på inbetalningen

Å alla trasiga barns vägnar tackar vi!

 

Sofia Rapp Johansson, was positioned at various foster homes for most of the 90 talet. She was beaten and raped repeatedly by social services stood by and watched.

But under the new law, which neglect the investigation leading up to and that gives neglected right to SEK 250 000 in damages, she can not get any compensation.

The law allows only those who neglect was before December 31, 1980 is entitled to compensation. The government wants it that way to ensure that no-one gets double compensation. If the offense is not barred, the sufferer namely still get damages from the perpetrator.

But Sofia has the limitation period expired and she has not any chance of getting compensation from either the State or the abuser. Now Sofia sued the state to get through a legislative change that will make the financial responsibility lies with municipalities when an investment goes wrong or when abuse and neglect.

Sofia wants to beatings in foster homes should cease, and has hired a law firm just filed a lawsuit.

Support Sofia Rapp Johansson’s fight to children-just society.
Write your name!

If you would like to help by making a financial contribution in full go to attorney fees, there is a BG account for this: 628-0291 and remember to write ”lawyer” on the payment

On all the broken children’s behalf we thank!

Äldre Inlägg »