Enköpings kommun – samma gamla * som alltid….
Jag blir så trött på myndigheter och översitteri.
I maj, när hela den här vanvårdsutredningen och
upprättelseutredningen drog igång på allvar beslöt jag att ringa till den
kommun som placerade mej i fosterhem på 80-talet: Enköpings kommun.
Syftet var ju förståss att få hem mina journaler.
Första samtalet gick inget vidare då dom överhuvudtaget inte
visste var de där gamla journalerna fanns. Om dom nu fanns….
Omkoppling sker, ni vet man blir slussas hit och dit och den
ene vet mindre än den andre och tillslut bryts samtalet och man får börja om.
Efter ytterligare några samtal kom jag fram till Arkivet och
fick prata med en kvinna som inte kunde ta hand om mitt ärende just då eftersom
hon hade några andra åtaganden som låg före på priolistan. Men jag skulle
återkomma efter ett par veckor.
Sagt och gjort jag väntade en bra bit in i juni. Ring, ring:
Men då var det fortfarande några ärenden före mej så jag fick vänta till juli.
Jag ringer i juli men får då veta att hon jobbar själv då
den ordinarie är på semester.
Och arbetet var tungt och mödosamt och man kan inte ta mer
än ett ”fall” åt gången. Återkom i augusti när ordinarie är tillbaka, sa
hon.
Och det gjorde jag också. Skam den som ger sej.
Jag fick prata med en R som kände till mina önskemål om att
få kopia på journalerna. Men han hade ännu inte hunnit se efter var dom fanns.
Men lovade återkomma inom det snaraste när han hittat dom.
I början på september ringer han och är redo med journalerna
”Det är en rejäl hög”, säger han. Och jag som är i Enköping för att hälsa på
mormor kommer på den smarta idén att slinka in på kommunhuset Arkivet för att
få papperna direkt.
Väl där får jag inte alls ta med dom utan tvingas sitta i ett trångt rum, på en pinnstol och medan Roch hans vikarie tassar runt och håller ögonen på mej försöker jag koncentrerar
mej på vad det står.
Jag minns att jag funderade där och då på varför han hade
ringt till mej om det nu inte fanns kopior – vad var syftet med telesamtalet?
Eftersom jag trodde att jag skulle springa in och få mina journaler
har jag parkering i tio minuter – och på tio minuter hinner man kopiera ungefär
fyra sidor: ( man var tvungen att ta ett ark i taget: öppna kopieringslocket,
lägga pappret på, stänga trycka på den gröna runda knappen. Vänta sex sekunder.
Öppna. Lägga kopian i en hög och originalet i den andra. )
De där tio minuterarna gick som ett pistolskott.
Under tiden som jag kopierar får jag veta att en journalist
från Enköpings Posten varit in och snokat i mina papper – utan mitt tillstånd.
HUR I HELVETE KAN DETTA VARA MÖJLIGT, när jag hade svårt att ta mej in och få
tillstånd till mina egna papper!
hm! Med fyra sidor på fickan, samt ett löfte om att
resterande papper kommer på post inom det närmaste, säger jag adjö till Arkivet
i Enköping och åker hem.
Men september närmar sej sit slut och ännu inga journaler.
Jag ringer ner till Enköpings kommun Arkivet och får då veta att
kopieringsmaskinen gått sönder och att ny väntas anlända först någon gång i
januari 2012.
Och där är vi nu.
gud vad dom ska strula då…fy skäms på soc säger jag bara…
Jag är rätt säker på att det där är lagvidrigt. Du kan alltid vända dig till Länsstyrelsen, sociala enheten och lämna klagomål på kommunen. Det finns reglerat att du har rätt att ta del av dina journaler, samt absolut anmärka på att ngn annan fått läsa utan din tillåtelse. De flesta kommuner blir ”nervösa” om Länsstyrelsen hör av sig och de har granskningsskyldighet av kommunerna. Lycka till och ge inte upp!
Hej! Jag fick kopior rätt så omgående på mina, mammas och pappas journaler hos Norrköpings Kommun. Det där med journalisten tycker jag ska anmälas om det inte gått rätt till. Speciellt som du har svårt att få kopior själv. Lycka till! / Hans
Hej Fia
Såna där papper är dom skyldiga att arkivera på nåt typ stadsarkiv för alltid…….eller när börja man med det? nyligen.
Lycka till vännen
Har varit med om en dålig relation med en fd känd offentlig person, där fick jag nyligen erfara när min advokat skickat in vad jag tror kallas något typ ”föredöme” (osäker på om det heter så) så blir det offentliga handlingar och media har rätt att ta del av dem. Det gick 1,5 dag efter att han blev anhållen så var Metro och Expressen hack i häl på mig och självklart en månad senare satt dem med och utanför rättegången för sin story…dem hade då läst min advokats ”ansökan” då dem har rätt att öppna posten som hamnar i tingsrättens postfack… Lyckligtvis så har pressen accepterat att jag inte velat, under pågående utredning, uttala mig just nu.
Jag undrar nu…det måste väl vara skillnad på mitt och Fia’s fall…jag menar i mitt fall så är det en rättegångsärende och då blir handlingarna offentliga för media…men hur är det egentligen för Fia…har dem verkligen rätt att lämna ut handlingar till pressen om dem ligger förvarade i ett arkiv?
Borde inte lagen iaf fungera så att vi/ dvs oss som det handlar om blir tillfrågade först om vi vill att information om ”min egen person” ska vara tillgängligt för ex media innan dem bara valsar in och läser…
Eller är det så illa att allt är offentligt!
Stå på dig Fia!
/Angelica
[...] http://sofiarappjohansson.se/enkopings-kommun/ [...]